Bandat

 
Love har hittat sina fötter, och släpper dem helst inte.
 
 
Elvira tycker det är kul med en lillebror nu :) 
 

Frisk tös på topp!

Den här raringen har varit superförkyld i ca 10 dagar. Hög feber, halsont, blåsor, vansinnig hosta och snor. Hela baletten. Det påverkar hennes beteende väldigt negativt, hon blir väldigt utåtagerande och rent utav destruktiv. Och framför allt väldigt olycklig. Men nu är hon frisk och heeeelt UNDERBAR att ha att göra med! Hon är så glad och sprallig så vi har aldrig sett något liknande. Vi blir som helt nyförälskade i denna lilla envisa dam som har så mycket kloka och roliga tankar och idéer som hon förmedlar till oss! 
Det är inte alltid rosa moln med den här damen, redan från hennes första veckor i livet har hon visat oss var skåpet ska stå. Det har varit riktigt tufft en stor del av hennes första 2,5 levnadsår och det har påverkat oss mycket som individer, par, familj, vänner... Men allt slit är värt det, förstås, för den här lilla tjejen är helt fantastisk att vara med när hon får må bra och kan slappna av ❤️

Vi jobbar på att få henne att må bra och vara glad mer ofta än vad hon är idag. Men det berättar jag hellre om en annan gång när jag behöver få lufta det. Just nu är jag bara full av kärlek och lycka över de senaste dagarnas härlighet! 

Love är också mycket bättre. Men vi beslutade efter många om och men att kolla upp så att han inte fått någon inflammation i lungorna eller så. Det hade han inte. Men han hade däremot tappat 0,5 kg under veckans sjukdom. Han har knappt ätit vissa dagar. Fortfarande har han lite dålig aptit så vi kämpar på med det. Men han ser väl inte sådär jättesjuk ut här på fotot från Astrid Lindgrens. Vi fick ju säga åt honom att sluta se så glad och pigg ut innan doktorn kom. Det gick inte alls. Han grät inte ens när de stack honom i tån. Så de var ju övertygade om att han 
skulle överleva. Hopplöst att bli tagen på allvar med en sån här smilfink 😉


Hans pappa gillar att vika ihop honom som ett litet paket. 

Hejhej

Det var visst ett tag sedan sist? 
Har säkert ingen som läser detta och även om någon läser så kommer någon kanske bli lite besviken, för jag har inte blivit roligare med åren. 

Hänt sedan sist?
Tja... Jag har blivit mamma till en grabb som föddes i maj i år, Love heter han. Stackarn. Jag skulle ju inte ge mina barn namn som folk kan tjafsa om, som mitt egna. Men vad gör man när ungen kommer ut och hans pappa påpekar att han verkar heta Love och det inte går att förneka? Ja så det är ju inte mitt fel egentligen. Det var ödet. Love är helt underbar, verkligen bara så go o glad som en kexchoklad. 
Vi har flyttat till ett radhus, ett litet 70-tals sutteränghus i Vällingby, Kälvesta heter området. Det är också underbart. Det är på slutet av en länga, 4 sovrum, lite sådär halvrenoverat av föregående ägare så ingen panik med något. Vi river denna vecka ner en strukturtapet. Det tar säkert en vecka till. Vi är inte så målinriktade någon av oss så allt tar mycket tid. 
Elvira har blivit 2,5 år och är den mest bestämda lilla tjej på jorden. Hon är så bestämd att när hon bestämt något och vi suckande ger upp så måste hon istället bestämma något helt annat. Eller bara bli sur. Men hon är också otroligt rolig, skämtar och sätter oss "på pottan" dagligdags. Hon är otroligt smart och snabbtänkt, inget undgår henne och hon fattar allt man säger, och kan själv också säga allt hon vill. Vi är oerhört malliga över henne. Men allt är förstås inte en dans på rosor. Men jag drar det en annan gång. 
Annars så är det rätt slow, vi är ju såna av naturen men har också valt att inte göra något äventyrligt med allt nytt som våra liv tagit oss till denna vår och sommar. 

Nu är vi sjuka, förkylning av den vidrigaste sorten, till och med lilla Love på snart 5 månader är helt däckad. Så nu ska vi sova. På återseende, SNART! 







RSS 2.0