Elviras sjuka vecka

Ojojoj sedan i onsdags förra veckan ha lillan varit sjuk. Började med hög feber som gradvis gick ner, varade i fem dagar. Samtidigt slutade hon äta vilket gradvis förvärrades. Hennes tidigare matvägran är inget mot detta. Hon åt verkligen knappt något på 7 dagar. Blev gradvis tröttare och hängigare. På söndagen åkte vi till akuten. Ingen hjälp, de konstaterade att hon inte hade urinvägsinfektion och skickade hem oss - "se till att hon dricker". Jo tack, prova själv. Hon sväljer INGET! Dagen efter luktade hon aceton. Helt sjukt, men så var det verkligen! Gick till vårdcentralen. Där fick hon lämna en massa prover som skulle ta 5 dagar att få svar på... Så skickades vi hem igen. Hon fortsatte lukta aceton, men fick i sig hela en dl välling. Vi tänkte att det var bättring på G. Men icke. Tisdag fullkomligt stank hon av aceton, jag fick ett sammanbrott och packade in unge och karl i bilen och drog till Astrid Lindgrens barnakut igen. Ungen orkade denna dag knappt sitta upp. Åt och drack inget. Hade läst att acetonlukt betyder svält. Kroppen bryter ner sina egna vävnader för att överleva. Ni fattar hur det kändes att läsa. Väl på akuten skickas vi till närakuten för lättare åkommor. Läkaren tycker Elvira ser fin och glad ut och försöker skicka hem oss. Jag sitter kvar på hans rum tills vi får akut remiss. Det var lite pinsam tystnad ett tag. Men ingen verkar förstå att tösen svälter och torkar ut! När hon kommer till sjukan blir hon lite upplivad och de tror att allt är bra... Vi väntar på vår tur i 7 timmar. Lillan sover i vagnen. Kl 02 blir hon undersökt och testad. Visar att hon ligger på gränsen till att behöva dropp och att kroppen är försatt i ett rejält svältläge. Hon svälter... Dessutom såg denna läkare att hon har ett stort sår i strupen, det var visst en massa elaka blåsor. Så därför sväljer hon inget. Behöver jag säga att mitt hjärta blöder? Nu fick vi iaf veta vad problemet är och vad vi ska göra. Medicinen är socker och vätska, i vilken form som helst. Det är choklad och päronsaft blandad med vätskeersättning. Det äter hon iaf lite av och har återfått färgen i ansiktet igen samt orkar leka litegrann. Nu är det bara att vänta på att halsen läker så hon kan börja få i sig mat igen. Detta är helt klart det värsta jag någonsin varit med om!


Kommentarer
Postat av: Lisette Modig

Men gud, vad hemskt!!! Tur att du är en person som verkligen kan stå på dig.. Men otäckt när det luktade aceton, då borde ju även de (inkompetenta) läkarna hajja till och undra vad som är fel!
Hoppas hon snart är pigg och kry igen, stackarn!
Kraaam

2013-02-15 @ 20:03:34
URL: http://www.lissanmodig.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0