Nu mår jag bra!

Och jag äter som en HÄST! Mamma är lyrisk :)
 
 
 
Men jag vet inte varför bilden hamnar på sidan och hur man fixar det. Vrid på huvudet istället ;)

Elviras sjuka vecka

Ojojoj sedan i onsdags förra veckan ha lillan varit sjuk. Började med hög feber som gradvis gick ner, varade i fem dagar. Samtidigt slutade hon äta vilket gradvis förvärrades. Hennes tidigare matvägran är inget mot detta. Hon åt verkligen knappt något på 7 dagar. Blev gradvis tröttare och hängigare. På söndagen åkte vi till akuten. Ingen hjälp, de konstaterade att hon inte hade urinvägsinfektion och skickade hem oss - "se till att hon dricker". Jo tack, prova själv. Hon sväljer INGET! Dagen efter luktade hon aceton. Helt sjukt, men så var det verkligen! Gick till vårdcentralen. Där fick hon lämna en massa prover som skulle ta 5 dagar att få svar på... Så skickades vi hem igen. Hon fortsatte lukta aceton, men fick i sig hela en dl välling. Vi tänkte att det var bättring på G. Men icke. Tisdag fullkomligt stank hon av aceton, jag fick ett sammanbrott och packade in unge och karl i bilen och drog till Astrid Lindgrens barnakut igen. Ungen orkade denna dag knappt sitta upp. Åt och drack inget. Hade läst att acetonlukt betyder svält. Kroppen bryter ner sina egna vävnader för att överleva. Ni fattar hur det kändes att läsa. Väl på akuten skickas vi till närakuten för lättare åkommor. Läkaren tycker Elvira ser fin och glad ut och försöker skicka hem oss. Jag sitter kvar på hans rum tills vi får akut remiss. Det var lite pinsam tystnad ett tag. Men ingen verkar förstå att tösen svälter och torkar ut! När hon kommer till sjukan blir hon lite upplivad och de tror att allt är bra... Vi väntar på vår tur i 7 timmar. Lillan sover i vagnen. Kl 02 blir hon undersökt och testad. Visar att hon ligger på gränsen till att behöva dropp och att kroppen är försatt i ett rejält svältläge. Hon svälter... Dessutom såg denna läkare att hon har ett stort sår i strupen, det var visst en massa elaka blåsor. Så därför sväljer hon inget. Behöver jag säga att mitt hjärta blöder? Nu fick vi iaf veta vad problemet är och vad vi ska göra. Medicinen är socker och vätska, i vilken form som helst. Det är choklad och päronsaft blandad med vätskeersättning. Det äter hon iaf lite av och har återfått färgen i ansiktet igen samt orkar leka litegrann. Nu är det bara att vänta på att halsen läker så hon kan börja få i sig mat igen. Detta är helt klart det värsta jag någonsin varit med om!


Vuxenmobbing

Jag har en tjej i min klass, hon är riktigt farlig. Hon verkar till en början vara en så lättsam, skojfrisk och trevlig tjej, riktigt smart. Men ju fler terminer som gått, vi har avverkat cirka 4 terminer tillsammans, och ju mer hon fattat tycke för mig så kröp hennes rätta jag fram. Hon fryser systematiskt och iskallt ut dem som hon inte tycker om och hon är SLIPAD, hon får med andra på sitt tåg. Vi gjorde i höstas ett grupparbete tillsammans hon och jag, och då släppte hon på tyglarna, pratade så fruktansvärt mycket illa om  några andra klasskamrater. Tjejer som jag vet har det svårt med det ena och det andra. Vilket jag påpekade för henne. Men visst kan och kunde jag hålla med om att det är svårt att jobba med de tjejerna, eftersom de inte fullföljer sina åtaganden. Men jag tycker inte det är anledning att försöka få med sig alla i något slags gemensamt hat-tåg emot dem. Vid ett tillfälle när vi åkte tåg till Gävle så åkte även ett av hennes hat-objekt med på tåget. Hon vägrade vistas med denna tjej. Ville inte ens gå fram och hälsa. Till och med kommenterade hennes yttre, jag vill inte ens återberätta det hon sa. För mig kändes det väldigt olustigt, vi skulle ju alla tre åka ifrån Stockholm till Gävle och in i samma klassrum! Klart jag gick fram och snackade. Ju mer mobbaren snackade skit desto mer märkte hon ju att hon inte fick med mig. Stämningen blev mer och mer kall oss emellan. När vårt grupparbete var slut hälsade jag på en annan klasskamrat som fått barn, som även är vän med mobbaren. Hon hade fått höra att vårt grupparbete inte hade gått bra. Hon antydde att mobbaren inte var nöjd med mig. Vilket jag ju redan visste...
Gissa vem som är utfryst nu då? Jo naturligtvis jag. Nu går jag en ny kurs och jag märker tydligt av en attityd ifrån vissa klasskamrater emot mig som tidigare inte funnits där. Samma attityd som mobbaren och hennes anhängare har emot de andra hatobjekten. Det låter kanske som att det är en ung fjant som håller på så, men detta är en kvinna på 32 år som är oerhört socialt kompetent. Hon är "bästa kompis" med många i klassen och många ser upp till henne. Därför tar de också hennes åsikter på stort allvar, för när en vettig människa säger något så antar man att det ligger något i det. Detta är alltså en blivande socionom. Skrämmande!

Nåja, mig kommer hon inte åt, jag går hem och kramas och pussas med min dotter och får energi av det så det räcker och blir över. Men klart man blir lite ledsen ändå. Skitbrud.

Dags att blogga igen?

Länge sen nu. Man kan säga att jag varit upptagen, men visst hade jag väl hunnit skriva några rader. Är väl dålig på flera bollar i luften.

Är mitt uppe i småbarnslivet, Elvira blir 11 månader om några dagar. Det är full fart och händer enormt mycket. Just nu är det många tänder som kommer samtidigt och det har varit nattlig kalabalik då och då. Det är inte kul. Men annars är det verkligen så härligt med henne, hon är så glad och go. Envis och framåt, inte blyg (än). Jag tror att hon kommer att gilla dagis den dagen det är dags, hon älskar att gå till lekställen och träffa andra barn som hon kan sno leksaker av. Själv funderar jag på när man börjar uppfostra barn? Det kommer väl gradvis. Nu är det mest att avleda som gäller när hon t ex vill sticka fingrarna i eluttag, dra andra i håret osv. Hon är busig också, när man kommer med en blöja så skrattar hon och kryper iväg så snabbt hon kan. Har till vår stora glädje börjat krama och pussa sina föräldrar. När Alex kom hem från jobbet igår så kröp hon så fort hon kunde upp i hand famn och bara kramade honom länge. Ibland kommer hon med sitt lilla ansikte och placerar en blöt puss rakt på munnen också <3

Annat har också hänt, vi har varit i Thailand en månad innan jul och en vecka i New York i januari. Det var mest fantastiskt, men jag har inte mått så bra så för mig har det även varit tufft. Har fått min PMS tillbaka med råge och har sedan några månader varit så fruktansvärt trött, deppig, haft svårt att sova och huvudvärk. Jag vet inte varför jag inte sökt hjälp tidigare, men nu har jag iaf gjort det. Lämnat prover till att börja med, får se vad de visar. Dessutom har jag påbörjat en alternativ behandling av PMSen. Får se vad det leder till.

Nu tror jag Elvira vaknar strax så jag ska förbereda lunch, sedan ska vi möta upp ett gäng bebisar. Ha de!


RSS 2.0