37+3 - 18 DAGAR KVAR?

Det står 18 dagar på räknaren, det hoppas vi är max antalet!
Såhär gick det i fredags: Vi fick träffa överläkare Danuta Gross Witkow på Danderyds obstretiska mottagning. Många krångliga namn och ord där i en mening. Hon maktutövade litegrann och tjatade in oss på ett nytt tillväxt ultraljud omgående, hon tyckte det var för längesedan vi gjort vårt TUL för att kunna basera några beslut på detta. Det nya visade att lillan väger 3300 gram och det är +9,1 % från normen, hon har alltså gått ner från + 22% till "endast" + 9% = jättebra! Tror jag det, min vikt har inte ändrats de senaste 5 veckorna i alla fall. Jo, har gått ner 0,5 kg trots att hon har ökat med 1000 gram.

Vi fick se hur lillan "andades", eller tränade på att andas in fostervattnet, jag tycker att ultraljuden är så fascinerande! Huvudet vad 9,1 cm i omfång. Så hon är ju färdiggräddad, klar för att komma ut nu om hon vill det. Danuta frågade hur jag vill ha det med förlossningen, och jag tycker det är så svårt. Jag vill ju föda vaginalt, men inte om det medför större risker än normalt för lilltjejen, och inte för mig heller för den delen. Danuta tyckte att vi kör på vanlig förlossning om hon kommer innan den 16/3, med förbehållet att man under förlossningen ska ha extra koll på att bebisen tränger ner i bäckenet på ett normalsmidigt sätt, om inte det sker ganska omgående så blir det kejsarsnitt utan att jag ska ligga i alltför många timmar och kämpa i onödan. Det kändes ju som en bra plan! Då får jag i alla fall ett försök på mig, och verkar det inte gå så bra så väntar man inte tills det blir akut utan då blir det kejsarsnitt innan det är panik så att säga. Detta skrevs in i journalen som ett meddelande till förlossningspersonalen. Min största rädsla är ju att hon ska fastna, så det lät bra. Men sen blev jag osäker - det verkade som att Danuta inte riktigt trodde att vaginalt skulle gå, eller? Hon sa många gånger att mitt bäcken ligger precis på gränsen till vad de tycker är för litet.
Så jag var väldigt orolig resten av dagen, men har bestämt mig för att lita på Danutas råd. Kommer hon inte ut självmant innan den 16/3 så har jag en ny tid bokad hos Danuta, då blir det ny koll på tillväxten och beslut efter detta. Hon verkar inte tro på igångsättning eftersom det tydligen ger sämre/svagare värkarbete (?) och det trodde hon inte skulle funka för lilla mig. Så det blir väl kejsarsnitt gissar jag om inte lilla damen behagar titta ut inom 18 dagar. Alex har bestämt sig för att vara med i operatinssalen om det blir det. Jag hade ju back-up annars men då behövs inte det :)
Men kom igen nu, ut med dig lilla hjärtegullet!!! Har lite förvärkar på nätterna, bara hoppas på att vattnet ska gå. Men de avtar ju alltid istället, attans!
Nog om detta.

Imorgon ska jag till Gävle för sista svängen innan studieuppehållet. Vattnet går väl på tåget ;) Nej, men det känns så skönt att det är sista svängen. Vi ska ha seminarie, diskutera en bok som heter Beständig ojämlikhet. Oerhört krånglig bok, men med en poäng. Sedan är det bara en uppsats kvar att skriva, och den ska jag försöka skriva så snabbt jag bara kan då så att jag får betyg i kursen. Uppsatsen har vi egentligen hela mars på oss att skriva, men jag vill ju bli klar på momangen. Blir kanske något samtal till mamma som praktiserar detta varje dag :) Det ska alltså handla om social exklusion och mitt fokus blir nog fattiga barn eller något annat avgränsat inom fattigdom.

Nej nu blir det att läsa lite till, hörs!

36+6 PÅ FREDAG GÄLLER DET

Nu var det ett par veckor sedan jag skrev här. Har haft fullt upp med plugget och så en envis förkylning på det. Alex har tagit så väl hand om mig så jag har kunnat vila ordentligt fri ifrån hundprommisar och allt annat som man gör här hemma. Tack älskling! Så jag piggnade till rätt fort ändå, jag var lite orolig att det skulle bli en sån där utdragen historia.

Så vad händer?
Jag har bytt siffra från 28 till 29 år gammal. Var så risig ännu så jag valde att styra av födelsedagsfirandet och var bara hemma och fick god mat lagad och en tårtbit av min prins :) Samt ett par paket, jag är så bortskämd... Nya glasögon (!!!) och en ryggsäck som jag trånat efter i hur många år som helst (Fjällräven Kånken). Mamma hade dessutom stickat en poncho till mig! Jättefin, jag trånade efter en sån när jag sist var i Götet och så kom en på posten! Som om det inte var nog hade mina kära vänner köpt ett presentkort på H&M och av syrran fick jag nya skinnhandskar och yllesockar! För att inte nämna en jättegod lunch! Verkligen bara saker som jag verkligen velat ha! Tack alla söta, jag blev så glad! Men det hade räckt att ni kom ihåg att gratta mig!
Alex föräldrar och farmor kom ihåg mig också, och även brorsan, det värmde verkligen!


Annars så pluggar jag på som vanligt och jobbar mina 20%, inget nytt där.

Dock börjar det hända grejer nu inom bebisområdet! Var hos barnmorskan i torsdags, magen växer i samma takt ännu trots att jag istället tappat vikt, så lillan är inte så liten med andra ord. Fick välja om jag ville göra bäckenröntgen och eftersom jag är ganska orolig nu för att hon är så stor att hon inte får plats att komma ut så gjorde jag det.
Herregud, hade jag vetat vilka cirkuskonster jag skulle utföra på röntgenbordet så hade jag nog tagit på mig ett par av Alex boxershorts eller nåt... Den stackars röntgensköterskan fick sig en tråkig utsikt. Men men, hon verkade inte traumatiserad. Hon är väl van.
Idag fick jag veta att röntgen visade att mitt bäcken är av godkänd storlek för att föda vaginalt, men att det låg på minsta måttet så att säga. Några millimeter mindre så är det kejsarsnitt automatiskt tydligen. Så eftersom jag dessutom har en stor bebis så valde läkaren på min mödravårdscentral att skicka mig vidare till specialistmödravårdens förlossningsläkare på Danderyd på fredag för att diskutera alternativen. På fredag ska det alltså bestämmas hur lillan ska förlösas! Jag är jättenervös.
Hoppas på att han/hon tycker att jag kan föda vaginalt utan risk, kanske genom att sätta igång förlossningen tidigare. Det kan innebära att vi blir föräldrar i nästa vecka! Ojojoj, känns så overkligt...
Samtidigt som jag längtar tills hon kommer ut till oss så känns det vemodigt att graviditeten snart är över, ett kapitel i våra liv är över. Men ett nytt kapitel startar också och jag vet att det kommer vara det bästa kapitlet hittills :) Kan säga att jag är lite lätt gråtmild nu och det lär väl hålla i sig tills jag får ett besked.
Måste fota magen lite innan den försvinner! Skulle till fotograf men jag har inte känt att jag haft tid och ork till det. Men det vore trist om man inte har några bilder från den här tiden. Får väl bli ett photo-shoot i helgen!

Nej nu är det dags att snyta sig och ta tag i middagsmaten om här ska bli något, ikväll är jag gräsänka.

34+1 BILD :)



+ 11,5 kg

RSS 2.0