VAD SKRIVER MAN?

Som ny bloggare av ingenting och vardagligt krafs så undrar jag vad man skriver när det inte har hänt så mycket på sistone? Jag ska härmed göra ett försök att skriva lite dravel. Till skillnad från mina så annars mycket djuplodiga, högst undervisande och upplysande inlägg menar jag.

Jobbveckan har iaf gått blixtsnabbt och på fredag avrundade vi med en fika tillsammans med raringarna på bilden till höger :) MUMS! Jag är ju en riktig fika-sucker. Saffran... Kul att man kan dra ner andra i skiten också hihi!

Det är idag söndag, min absoluta favoritdag. Jag har turen att aldrig drabbas av den där ökända ånej-imorgon-är-det-måndag-känslan som verkar vara boven i att många inte älskar söndag lika mycket som jag. Mitt jobb lämnar jag varje dag kl 15.45 eller 17.00 beroende på vilket skrift jag går och sedan på fredag eftermiddag fram till måndag morgon. Det kan möjligtvis ha att göra med att ingen i hela världen skulle påverkas av att jag inte skulle komma till mitt något världsliga arbete någonsin igen. Alltså då menar jag för den yrkesmässiga rollen, men som arbetskamrat kanske jag skulle saknas :)
Jag snuddar dock lite vid tanken på jobb på söndag vid läggdags för då måste jag ju trots allt ställa väckarklockan på något som passar rätt bra med arbetsdagens start. Men det går ju på automatik nästan.

Vad gör jag då på de så otroligt underbara söndagarna? Ja idag klev jag upp 8.45 och pratade med systersonen som vaknat ur en feberdvala och ville ta igen allt han hade att säga, det var jättemysigt att vakna till att han tassade in. Han tittade under täcket för att se om farbror Alex gömde sig nånstans men lite besviket fick han konstatera att jag talade sanning - han sov inte med mostern inatt. Jag skulle aldrig kunna göra slut med Alex - Leon skulle aldrig förlåta mig ;) Nääääää, det skulle jag aldrig vilja ändå, jag tror ju starkt att Alex är Mannen med stort M, ni vet den där som är menad för mig, uppfödd av Gud i syfte att göra mig lycklig för resten av mitt liv och sådär. Jag hoppas Alex själv har blivit underrättad denna viktiga livsuppgift! Ibland verkar han tro att han finns till för att själv ha roligt också, det är så himla konstigt.

Klev senare upp och bakade scones som världens bästa moster ska göra, tro inte att jag gör sånt jämt, jag önskar att det var så. Men idag hände det och jag är fortfarande lite förvirrad över det. Annars brukar det röra sig om max våfflor när jag kommer upp i tid på helgerna. Sen har jag bara softat som ungdomarna säger, och tagit en prommis i regnet med systern och barnen. Mycket mogna aktiviteter idag med andra ord, och det är också en del av söndagen som jag gillar. Eftersom jag är nykterist numera så har jag liksom vunnit en dag till i veckan. Det låter så himla snusförnuftigt så jag vågar inte säga sånt högt så ofta, av rädsla för att alltid ha förväntan på mig av  min omgivning att jag ska göra det som är vettigt. Jag förbehåller mig rätten att få göra mycken ovettiga gärningar även i framtiden. Min moral har mycket att önska ännu, jag lovar, jag är absolut inte vettigare än någon annan i universum bara för att jag verkar förnuftig ibland.

Igår skulle jag ha varit på fest, hade sett fram emot den länge. Men så hade jag oerhört dålig timing med mitt bubblande känsloinre och tog upp en sak som behövde luftas mellan mig o killen. Dramatisk som jag är så blev det ju ett gräl av det hela och slutade med en hamrande huvudvärk som inte gav med sig. Jag stannade hemma och missade allt det roliga :( Känns supertrist idag! Men jag kunde bara inte förmå mig att rycka upp mig. Ville helst bara dra täcket över mig och suga på tummen. Men det har jag ju också slutat med, som med alkoholen. Ibland är jag en riktig bitterf*tta.
Nåväl. Det var ändå bra att få det sagt som jag fick sagt, för det behövdes sägas nu på momangen. Saker måste styras upp nu kände jag. Omgående.

Hur som helst, för att fortsätta på bokspåret så ska jag bara säga att jag börjat på nästa bok med Camilla Läckberg: Olycksfågeln. Fick den som ljudbok av min älskling, och den är SÅ bra! Om nån  läser det här som känner mig så är det bara att säga till så kan ni få den av mig på ett USBminne. Om er moral säger er att det är ok att göra så förstås.

Och tack för tipset Sandra, jag ska ta med mig pocketsarna till Odenplan och se vad jag kan byta till mig :)

Nu vaknade lilltjejjen, otroliga röstresurser. Det ska väl höras ända till andra sidan berget när morsan är ute och jagar föda antar jag, för själva skrikinstinkten är ju inte anpassad efter dagens förhållanden och villkor på att få mat. Det är ju ingen panik, de får ju mat även om de inte skriker sig röda. Hur säger man det på bebisspråk? Jag säger det på svenska och med bebisrösten med det funkar liksom inte, hon fortsätter tills maten är serverad. Jag tycker så synd om henne, för hon verkar ju verkligen tro att hon är lämnad och övergiven att dö. Vem skulle inte få panik då liksom?
Men å andra sidan, på de 20 sekunder hon hann skrika nu innan mjölkersättningen var varm så hann ju hennes mamma komma hem från grannen. Det kanske har en mening ändå att skrika sådär superhögt? Det verkar ju ha funkat :) Hon kanske bara är som tjejer är annars, vet vad hon vill och det var inte en micrad mjölkersättning som hon var sugen på. Hon är så söt, till och med när hon skriker örona av sin moster.

Til' next time!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0